Diagnos
Jaha så var det då äntligen klart. Idag avslutades min utredning och jag fick diagnosen aspergers syndrom, precis som väntat. Nästan ett år har det tagit från det att jag sökte remiss till utredning via vårdcentralen. I större delen av mitt snart 35-åriga liv har jag vetat att det varit något med mig som är annorlunda, men jag har inte förrän för ungefär ett år sedan vetat vad. Det känns väldigt skönt att faktiskt få en förklaring till varför jag är som jag är och på köpet har jag under resans gång lärt mig mycket om mig själv, vilket såklart alltid är givande. Rent praktiskt är det väldigt skönt att nu kunna få hjälp med bättre förutsättningar att klara av mitt arbete utan att bli utbränd på kuppen.
Det hela började med att jag och en kollega var på en föreläsning förra hösten om barn och unga med asperger, autism och ADHD. Detta för att vi som lärare bättre skulle kunna förstå och bemöta dessa elever i skolan. Snacka om aha-upplevelse! Jag insåg direkt att det var aspergers syndrom som jag hade och jag beslutade mig för att gå vidare med detta, vilket jag inte ångrar en sekund.
Nu kan jag få hjälp och stöd om jag vill och även om jag redan under årens lopp har kommit på många strategier för att klara mig fint på egen hand så känns det skönt att veta att jag har den möjligheten. Jag är en så kallad "högfungerande" aspergare, vilket innebär att jag dels har turen att vara mycket väl begåvad på vissa områden samtidigt som jag hittat strategier för att klara av att hantera mitt liv på ett välfungerande sätt trots mina svårigheter, som också finns där.
Jag lever ensam med mina två barn, arbetar heltid som lärare och har ett brett nätverk av vänner och familj som finns där när jag så önskar. Mina starkaste intressen ligger inom områdena skapande verksamhet och fysisk aktivitet och för det mesta trivs jag ypperligt med mitt liv. Stress är min största fiende och det jag kämpar mest med att undvika eftersom det är detta som gör mig så ruskigt utmattad periodvis. Noggrann struktur, minutiös planering, scheman, listor och andra förberedelser gör att min tillvaro fungerar, men jag tycker verkligen inte om plötsliga förändringar som kullkastar mina planer eller vänder upp och ner på mitt liv.
Här på bloggen tänker jag dela med mig av lite tankar kring hur det är att leva med aspergers, hur svårt det kan vara att förstå andra människor ibland och berätta lite om problem jag haft och hur jag har löst dem.
Det hela började med att jag och en kollega var på en föreläsning förra hösten om barn och unga med asperger, autism och ADHD. Detta för att vi som lärare bättre skulle kunna förstå och bemöta dessa elever i skolan. Snacka om aha-upplevelse! Jag insåg direkt att det var aspergers syndrom som jag hade och jag beslutade mig för att gå vidare med detta, vilket jag inte ångrar en sekund.
Nu kan jag få hjälp och stöd om jag vill och även om jag redan under årens lopp har kommit på många strategier för att klara mig fint på egen hand så känns det skönt att veta att jag har den möjligheten. Jag är en så kallad "högfungerande" aspergare, vilket innebär att jag dels har turen att vara mycket väl begåvad på vissa områden samtidigt som jag hittat strategier för att klara av att hantera mitt liv på ett välfungerande sätt trots mina svårigheter, som också finns där.
Jag lever ensam med mina två barn, arbetar heltid som lärare och har ett brett nätverk av vänner och familj som finns där när jag så önskar. Mina starkaste intressen ligger inom områdena skapande verksamhet och fysisk aktivitet och för det mesta trivs jag ypperligt med mitt liv. Stress är min största fiende och det jag kämpar mest med att undvika eftersom det är detta som gör mig så ruskigt utmattad periodvis. Noggrann struktur, minutiös planering, scheman, listor och andra förberedelser gör att min tillvaro fungerar, men jag tycker verkligen inte om plötsliga förändringar som kullkastar mina planer eller vänder upp och ner på mitt liv.
Här på bloggen tänker jag dela med mig av lite tankar kring hur det är att leva med aspergers, hur svårt det kan vara att förstå andra människor ibland och berätta lite om problem jag haft och hur jag har löst dem.
Kommentarer
Postat av: dampmamma
Jättefin blogg, du skriver väldigt bra och intressant. Känner igen mig i mycket av vad du skriver, skönt att du äntligen fått din diagnos.
Fortsätt så och lycka till!
Postat av: Anonym
Tack så mycket!
Jag har alltid tyckt om att skriva. Har aldrig provat att blogga förut, men tänkte att det kunde vara ett bra sätt att skriva av mig lite av alla tankar som jag har.
Trackback
