SÅ FRUKTANSVÄRT TRÖTT
Jaha, så har jag lyckats igen. En helg med alldeles för mycket på schemat, vilket alltid ger samma resultat. En oändligt tung trötthet som tynger mig mer än den borde. Att jag aldrig lär mig! Jag behöver ju vila på helgerna för att orka med vardagen när den kommer, men det är så lätt, så lätt att bara planera in den ena aktiviteten efter den andra utan att reflektera över konsekvenserna förrän det är för sent.
Jag tackade i alla fall nej till klädträff hos en kompis och vi hoppade över badhuset, som vi brukar åka till varje helg, men vi for på barnens dag hos mamma igår och jag sorterade om i förrådet, var på styrelsemöte i bostadsrättsföreningen och var ner till skolan och jobbade lite idag. Mycket intryck blev det. Barnens dag var värst såklart. Ett gytter av familjer, köer till allt och en massa ljud och skrik hela tiden. Efter knappt två timmar bröt min son ihop och jag var bara glad att ha fått en anledning att åka därifrån. Han är som mig. Han orkar inte heller för många intryck på en gång. Troligtvis kommer han också få en aspergerdiagnos. I alla fall är utredning på gång. Han har stått på väntelista i snart ett år så i november är det dags.
Ibland beundrar jag folk som kan sitta timme ut och timme in och bara pilla naveln eller se på tv. Ibland irriterar jag mig på dem, eftersom jag tycker de är lata. Jag är inte bra på att koppla av. Läsning kan få mig ner i varv, liksom måleri eller teckning, men jag tillåter inte mig själv att göra detta förrän allt på min lista är klart och alltför ofta hinns det inte med någon rekreation utöver punkterna på mina oändliga listor. Jag ser på den här stunden vid bloggen som en stund för eftertanke och reflektion över vad jag gör med mitt liv och vad jag vill göra av det. Förändring är oftast inte något som jag gillar direkt, men vissa förändringar är av nöden tvungna om jag inte ska jobba ihjäl mig inom en snar framtid, så därför tänker jag försöka ge mig själv lite tid då och då, för att tänka på, förbereda och genomföra vissa förändringar hos mig själv, men nu sovdags. Tjingeling.
Jag tackade i alla fall nej till klädträff hos en kompis och vi hoppade över badhuset, som vi brukar åka till varje helg, men vi for på barnens dag hos mamma igår och jag sorterade om i förrådet, var på styrelsemöte i bostadsrättsföreningen och var ner till skolan och jobbade lite idag. Mycket intryck blev det. Barnens dag var värst såklart. Ett gytter av familjer, köer till allt och en massa ljud och skrik hela tiden. Efter knappt två timmar bröt min son ihop och jag var bara glad att ha fått en anledning att åka därifrån. Han är som mig. Han orkar inte heller för många intryck på en gång. Troligtvis kommer han också få en aspergerdiagnos. I alla fall är utredning på gång. Han har stått på väntelista i snart ett år så i november är det dags.
Ibland beundrar jag folk som kan sitta timme ut och timme in och bara pilla naveln eller se på tv. Ibland irriterar jag mig på dem, eftersom jag tycker de är lata. Jag är inte bra på att koppla av. Läsning kan få mig ner i varv, liksom måleri eller teckning, men jag tillåter inte mig själv att göra detta förrän allt på min lista är klart och alltför ofta hinns det inte med någon rekreation utöver punkterna på mina oändliga listor. Jag ser på den här stunden vid bloggen som en stund för eftertanke och reflektion över vad jag gör med mitt liv och vad jag vill göra av det. Förändring är oftast inte något som jag gillar direkt, men vissa förändringar är av nöden tvungna om jag inte ska jobba ihjäl mig inom en snar framtid, så därför tänker jag försöka ge mig själv lite tid då och då, för att tänka på, förbereda och genomföra vissa förändringar hos mig själv, men nu sovdags. Tjingeling.
Kommentarer
Trackback
